Tur i oturen.

Var och provjobbade på ett ställe i vintras som nu ligger i hetluften. Just då var jag lite besviken över att inte ha fått jobbet eftersom jag så desperat ville/vill bort från mitt jobb jag redan har. Men det var ju tur att jag inte fick det, kolla artikeln. Fick dåliga vibbar av stället redan då jag var där ett par dagar och provjobbade, men ville på ett sätt ändå ha det eftersom det skulle innebära att jag kom ifrån det jobb jag hade... Well, well.

Blood diamond.

En otroligt gripande och väldigt bra film. Se den!

Well, well.

Jag var så duktig idag och promenerade till jobbet, det tar ungefär en timme. Det var underbart väder så jag var bara tvungen att passa på. Sen fick jag skjuts en bit hem så jag promenerade 20 minuter hem också.

Grejen är att jag sitter och snart svimmar av hunger, så snart ska jag klämma i mig en flottig kebabpizza. Så man kan säga att efter idag ligger jag + - 0? Eller massa - (minus) kanske...

Ska kolla på Blood diamond ikväll, den verkar så jäkla bra! Inte speciellt uppiggande direkt, men men...

Vad säger man?
________________________________________

Alla som har en blogg riskerar att bli omskriven och kommenterad i mer eller mindre positiva ordalag i folks bloggar, men något som gör mig arg är när folks barn blir kommenterade. Det är ju fruktansvärt! Oskyldiga små liv är de ju. Just nu skrivs det om en liten flicka vars utseende kommenterades, som försvarades av någon, många höll med men någon sa emot. Det är hemskt! De bloggar som kan läsas av alla kan också kommenteras av alla. Jag menar bara att man borde vara försiktig med vad som läggs ut på nätet, barnen har ju inte valt att bli "offentliga" på nätet liksom.

Jaja, bara en tanke.

Varför är alla å, ä och ö ersatta med små fyrkanter? I don´t like!

T�nk vad mycket en promenad och fint v�der kan g�ra f�r m�endet! K�nner mig mycket, mycket piggare �n jag gjorde tidigare under dagen efter en timmes promenad och en n�stan lika l�ng dusch. Nu fixar jag smarrig mat; egna potatisklyftor och god r�ra till. Man kan ju ha mysfredag fast�n man �r hemma sj�lv och man ska upp och jobba tidigt imorgon!

Ett tips f�rresten: handlade p� Wettergrens idag och fick inte mindre �n 7 b�cker f�r 256 kronor. De rear ut rean, s� b�ckerna �r tokbilliga! Akademibokhandeln och Bokia l�r ju g�ra samma sak f�r att g�ra plats f�r nyheter osv. D� kan man ju passa p� att fylla p� i bokhyllan lite! Dessa f�ljde med hem:

• Mende Nazer & Damien Lewis - Slav
• Liza Marklund - Asyl
• Leif GW Persson - Linda-som i Lindamordet
• Sandra Gregory - Gl�m att ni har en dotter
• Sylvia Plaths dagb�cker
• Dan Brown - Da Vinci-koden
• Kjell E. Genberg - Maffia

Det är ledsamt ibland... när man oroar sig för familjemedlemmar som mår dåligt. Men jag kan inte göra något och måste försöka acceptera det och släppa så gott det går. För annars går jag sönder. Men ganska ofta skulle jag vilja kunna rädda världen!

Ibland suger livet.

Föreställ er detta:

Du är i ett land där det enda du kan och förstår av språket är "Jag heter..." "Tack så mycket" och "En öl kostar 2 euro". Du bor i din pojkväns lägenhet eftersom den lägenhet som din chef ordnat har brunnit. Med akuta smärtor i magen måste du åka till akuten men blir hemskickad. Smärtorna blir värre så du åker tillbaka och blir inlagd. Dropp, morfin och fasta eftersom de kanske måste operera dig. Många undersökningar, den ena mindre trevlig än den andra. Ingen vet vad som är fel och vad som gör att du får ont. Ingen, varken sjuksköterskor eller läkare, talar engelska så du vet inte vad som pågår runt dig. Sjuksköterskorna och läkarna tittar på dig. Hånar dig och skrattar åt dig och skäller på dig p.g.a. dina tatueringar. Efter några dagar på sjukhus utan att ha fått reda på vad som är fel så skickas du "hem" eftersom du lika gärna kan ha ont "hemma" som på sjukhuset. Ringer pojkvännen på vägen hem eftersom du vill ha skjuts men han svarar inte. Han kanske jobbar? Åker taxi hem och längtar efter att ligga i "din" säng med pojkvännen som tröstar och pysslar om. Stiger in i lägenheten. Går in i sovrummet och hittar pojkvännen i säng med sitt ex.

Ja, ibland suger livet.

Bättre och bättre...

...dag för dag... Går runt i lägenheten och bara myser och njuter av att se det växa fram! Älskar det! Nu börjar det se ut som att någon bor i det. Trots att det egentligen "bara" är målning och att sätta fram möbler som är gjort så tycker jag att det är sååå fint här. Köpte lite växter igår som gjorde fint också. Men inga gardiner, prydnadsgrejer, tavlor eller foton är uppe än. Men det kommer, och då blir det ännu mer trivsamt här! Vill vara hemma och pyssla hela tiden nu, vill inte ens gå till jobbet, hahaaa...

Avundsjuka eller bitterhet?

Efter ett uppehåll på en massa år så har jag och en gammal kompis börjat umgås igen. En gång när helgen närmade sig för några veckor sen beklagade jag mig för att jag skulle jobba hela helgen och inte hinna göra nåt annat typ. Hon säger:
- Du ska vara glad för att du i alla fall har ett jobb.

Nån vecka senare pratar vi om utbildning och jag säger att jag tycker det är synd och tråkigt att min utbildning bara finns vid ett universitet och är tämligen okänt i resten av landet. Hon säger:
- Var glad för att du i alla fall har en utbildning.

Ja, jag är glad för att jag har en utbildning och jag är glad för att jag har ett jobb. Men det är inte så att jag liksom gick ut på nätet och beställde hem något av det. Jag har kämpat i ganska många år för att "få" detta. Min kompis har ingen utbildning och är arbetslös och har jobbat sporadiskt sedan vi tog studenten för 7 år sen. Vad är det som hindrar henne från att skaffa utbildning för att öka chanserna att få ett jobb?

Att utbilda sig är inte för alla, och tur är det väl att vi är olika! Men om man är avundsjuk och/eller bitter (av vilken anledning det än må vara): för fasen, fastna inte i det och tyck synd om dig själv, ta tag i det och gör något åt det! I mångt och mycket styr man över sitt eget liv och man behöver inte göra sig offer för omständigheter.