Vad är det man brukar säga? Man utgår från sig själv när man dömer andra? Det är inte så man säger direkt, men jag hoppas att budskapet går fram... Jag borde inte vara så jävla arg som jag är eftersom jag inser att problemet ligger hos honom, inte hos mig. Men ändå; jag har ont i magen, är lite, lite darrig på handen, har svurit en jävla massa i em och var tvungen att promenera hem från jobbet eftersom jag ville gå av mig lite ilska. Ringde till mor för att avreagera mig. Tack mami som alltid lyssnar på mitt tjat om allt möjligt! Jag svor så mycket i telefon att hon satte i halsen... Stackars mami.
Ni vet som man alltid säger; om det händer något ska man ta upp det direkt, ta upp det till diskussion så att något kan göras åt det. Eftersom man annars till slut exploderar av ilska efter att ha samlat på sig så mycket småsaker som plötsligt förvandlats till något stort och ohållbart. Det är där jag är nu. Har gått ett tag och tänkt på så mycket, retat mig och varit irriterad för saker jag inte vetat hur jag skulle hantera. Ta upp det med honom? Självklart borde jag det, men det gäller så känsliga grejer att jag fasar för det.
Idag var det iaf droppen som fick bägaren att rinna över (åh, vilken fin klyscha). Får se på onsdag hur det går när vi ses, jag vet nämligen inte om jag kan hålla tyst längre. Jag borde inte göra det eftersom allt det jag är arg för egentligen inte drabbar mig så mycket. Det drabbar de som gett honom förtroende att ha hand om deras mest personliga saker.
Så nej detta inlägget handlar inte om mig och min sambo, det handlar om en arbetskamrat som jag kommer få spel på om jag inte biter ihop och tar tag i det här. Annars förvandlas mitt magkatarr till magsår och min arbetsplats går åt helvete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar