Freak.

Stod och väntade på spårvagnen imorse vid 6.20. En man kommer fram till mig.

- Har du lite pengar? Jag har blivit rånad. Jag har ingenting kvar.
- Tyvärr så har jag bara denna tjugan och den måste jag betala vagnen med svarar jag. Du får ju ringa polisen.
- Men jag vill ha tillbaka mina grejer!
- Jag är hemskt ledsen, men jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Men polisen kan nog det.
- Men fan då!

Han började låta mer och mer upprörd och då kände jag att det var dags att stoppa i hörlurarna i öronen och ta ett par steg bort. Han stod nämligen väldigt nära och jag såg ingen annan i närheten (som jag tänkte kunde hjälpa till om jag typ skulle bli nerslagen eller så).

Såg hur han vankade av och an, gick fram och tillbaka, snabbt som fan. Gick fram till mig och vände precis framför. Sen kom vagnen som tur var, men så hör jag honom ropa på mig. Jag låtsas inte höra men så går han fram till mig och ställer sig så nära att han liksom inte går att ignorera.

- Får jag bara fråga en sak?! Varför mördar du mig? Varför gör du det? JÄVLA MÖRDARE!

Jag har jobbat en massa inom psykiatrin och mycket med paranoida och schizofrena människor och min erfarenhet är att det inte är någon mening att försöka påverka eller ifrågasätta när de är på just sånt humör, så jag säger inget och hoppar på vagnen fort som fan när dörrarna öppnas.

Det var ju en bra start på dagen... Inte ens utanför jobbet får man vara ifred alltså...