Konstigt att jag inte kan skriva Rubriker... Jaja.

Hur som helst så ville jag bara skriva ner hur intressant det är med tonåringars humör. I detta fall gäller det bror min. Han och mor har varit här sedan igår förmiddag och vi har haft hur mysigt som helst. Min bror är på mig som en igel; ska kramas, sitta i knät (hallå, han är 1,80 lång och väger nästan 70 kg, min 13-årige bror) pilla mig i håret o.s.v.

Men idag, så fort vi kom utanför dörren var det stopp på allt vad känslor heter. Eller ja, inte alla känslor. Tjurighet och sura miner visades gärna upp. Han glodde knappt på varken mamma eller mig och när vi frågade oss något så blängde han och mumlade något till svar. Han ville väl inte riskera på något sätt att nån främling på spårvagnen eller ute nånstans skulle inbilla sig att min bror är en mes eller så, för det måste väl vara mesigt att gilla umgås med sin mor och syster...?

Vilken skiftning i humör! Hur ska man förklara det? Är han helt enkelt en normal tonåring...? Jag vill ju ha myspys jämt!