Efter ett uppehåll på en massa år så har jag och en gammal kompis börjat umgås igen. En gång när helgen närmade sig för några veckor sen beklagade jag mig för att jag skulle jobba hela helgen och inte hinna göra nåt annat typ. Hon säger:
- Du ska vara glad för att du i alla fall har ett jobb.
Nån vecka senare pratar vi om utbildning och jag säger att jag tycker det är synd och tråkigt att min utbildning bara finns vid ett universitet och är tämligen okänt i resten av landet. Hon säger:
- Var glad för att du i alla fall har en utbildning.
Ja, jag är glad för att jag har en utbildning och jag är glad för att jag har ett jobb. Men det är inte så att jag liksom gick ut på nätet och beställde hem något av det. Jag har kämpat i ganska många år för att "få" detta. Min kompis har ingen utbildning och är arbetslös och har jobbat sporadiskt sedan vi tog studenten för 7 år sen. Vad är det som hindrar henne från att skaffa utbildning för att öka chanserna att få ett jobb?
Att utbilda sig är inte för alla, och tur är det väl att vi är olika! Men om man är avundsjuk och/eller bitter (av vilken anledning det än må vara): för fasen, fastna inte i det och tyck synd om dig själv, ta tag i det och gör något åt det! I mångt och mycket styr man över sitt eget liv och man behöver inte göra sig offer för omständigheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar