Ibland suger livet.

Föreställ er detta:

Du är i ett land där det enda du kan och förstår av språket är "Jag heter..." "Tack så mycket" och "En öl kostar 2 euro". Du bor i din pojkväns lägenhet eftersom den lägenhet som din chef ordnat har brunnit. Med akuta smärtor i magen måste du åka till akuten men blir hemskickad. Smärtorna blir värre så du åker tillbaka och blir inlagd. Dropp, morfin och fasta eftersom de kanske måste operera dig. Många undersökningar, den ena mindre trevlig än den andra. Ingen vet vad som är fel och vad som gör att du får ont. Ingen, varken sjuksköterskor eller läkare, talar engelska så du vet inte vad som pågår runt dig. Sjuksköterskorna och läkarna tittar på dig. Hånar dig och skrattar åt dig och skäller på dig p.g.a. dina tatueringar. Efter några dagar på sjukhus utan att ha fått reda på vad som är fel så skickas du "hem" eftersom du lika gärna kan ha ont "hemma" som på sjukhuset. Ringer pojkvännen på vägen hem eftersom du vill ha skjuts men han svarar inte. Han kanske jobbar? Åker taxi hem och längtar efter att ligga i "din" säng med pojkvännen som tröstar och pysslar om. Stiger in i lägenheten. Går in i sovrummet och hittar pojkvännen i säng med sitt ex.

Ja, ibland suger livet.