Desperation kan få en att göra massa saker man inte trodde om sig själv. Jag funderar på att säga upp mig från mitt jobb, utan att ha något annat på lut. Eller så funderar jag på att säga upp mig för ett jobb som ger mig 50 minuters pendeltid, enkel resa varje dag.

Ja jag hatar faktiskt mitt jobb och särskilt en arbetskollega så mycket så att jag vill säga upp mig med inga bättre alternativ än ovanstående.

Jag kommer självklart inte göra det, det är jag alldeles för ordentlig för... Men visst fan lockar det. Jag har huvudvärk ofta och magkatarr och halsbränna ofta. Men jag måste ha ett vettigt alternativ att gå till men jag känner nog att mina krav sänks ju längre jag är på mitt skitställe till jobb. Jag har haft tillfällen att byta jobb men inte känt att de arbetsplatserna var bättre än det jag hade, alltså kände jag att jag lika gärna kunde vara kvar. Ville inte byta från ett skitjobb till ett annat. Men nu är jag desperat.

Ikväll gick jag ganska många timmar tidigare och imorgon ska jag göra likaså eftersom jag har jobbat en massa övertid som jag annars inte får ut. Så imorgon när det är fredag och jag ska iväg och partaja så passar det bra att gå tidigare. Ska på after work med ett gäng först, sen iväg på en fest nånstans sen förhoppningsvis vidare och dansa loss. Har besök i helgen av M's kusin och de ska på synthklubb imorgon och jag känner det inte riktigt är min grej så jag går hellre ut med mina kompisar, hehe.

På lördag kommer mor och bror!! Underbart!! Längtar!!! Så jag har en bra helg att se fram emot, känns skönt med roliga saker att tänka på som omväxling till jobbhelvetet.